När Oskar vaknade nästa morgon var Amanda redan uppe. Hon satt och spelade kort med Rufus. -Jag hoppas att ni har sovit gott sa Rufus. Idag ska vi gå ganska långt. -Vi måste ju komma fram till borgen innan julafton sa Amanda. Jag vill faktiskt fira jul med min familj. Det förstod Rufus. Alla åt frukost innan det var dags att ge sig av. Det var ganska kallt men ingen snö.

Rufus berättade att Fridolfs borg är mycket svår att komma in i. -Borgen har väldigt tjocka murar och vakter. -Vi kommer på något sätt att ta oss in sa Arvid. Rufus hade verkligen börjat tycka om barnen väldigt mycket. Han tyckte att dom var mycket modiga och trevliga. Barnen tyckte om Rufus också. Det gick väldigt bra att gå. Vägen var väldigt lätt att gå på. Plötsligt såg Oskar att himlen var mörk uppe på ett berg. -Varför är himlen mörk där men inte här frågade han Rufus. -Där börjar Fridolfs land svarade Rufus. Amanda blev rädd och tog sin brors hand. Oskar kände att hennes hand skakade. Han gav henne en stor kram. Gänget började gå uppför berget. Det tog ganska lång tid för berget var ganska högt. -Fridolf har förtrollat hela sitt land sa Rufus. Folket dom bor där har det ganska svårt. Det finns lite mat och få jobb. -Hur ska det bli bra igen om vi lyckas få bort honom från tronen frågade Alexander. -Jag tänkte ta över hans roll som kung och försöka göra allting som det var innan han blev kung.

Dom stannade för att rasta en liten stund. Rufus märkte att barnen var lite rädda för vad som skulle hända. Men han var helt säker på att dom skulle lyckas med sitt uppdrag. Han tog fram kartan och visade barnen hur långt det var kvar. -Vi har inte så jättelångt kvar att gå sa han. Men det kommer snart lite faror att akta sig för. -Om vi bara följer dig ska det nog gå bra sa Alexander. Snart var gänget uppe på berget och steg in i Fridolfs land. Det kändes lite läskigt tyckte barnen. Rufus höll modet uppe och skojade med dom. Amanda tyckte att Rufus var väldigt rolig. Rufus tyckte om att höra henne skratta. Det påminde honom om hans egen dotter i samma ålder.

Plötsligt hördes en röst in ifrån en skog. Den var vänlig och sa att dom att komma. -Det är farligt sa Rufus. -Men den låter ju så snäll sa Alexander. -Det är för att locka in er i skogen. Där kan ni bli fångna i hela ert liv sa Rufus. Barnen litade på Rufus. Allihopa började bli lite trötta. Dom hade ju gått jättelångt. -Jag tycker att vi tar en ledig kväll sa Rufus. Barnen tyckte att det lät som en bra idé. Rufus tog fram lite mat att äta. Oskar funderade på vad deras föräldrar gjorde just nu. Antagligen förberedde de sig för julen. Han tyckte att det var tur att hans lillasyster var med på äventyret. Han satte sig bredvid henne. -Jag är glad att du är här sa han. -Jag hade nog inte vågat det här utan dig sa Amanda.

Kvällen var jättetrevlig. Dom sjöng och berättade roliga historier. Det var som att dom hade glömt att dom var i ett farligt land. Arvid reste sig upp. Han vände sig mot de andra. -Jag är väldigt glad att det är just er som är med på det här äventyret sa han. Ni har fått mig att förstå vad riktiga vänner är. Tack så mycket. Amanda kramade honom. -Du är ju hur snäll som helst sa hon. Sen var det dags att lägga sig. Imorgon skulle dom fortsätta i Fridolfs land.

Fortsättning imorgon