Vid tvåtiden på natten vaknade gänget. Nu var det dags att försöka befria Arméns ledare. -Vi måste vara extremt försiktiga sa Rufus. Det skulle barnen vara. Dom började gå mot borgen. Amandas hand darrade kände Oskar. Det var färre vakter än på dagen.

För att komma in i borgen måste man kunna ett lösenord. Rufus kunde det. -Arméns ledare har sagt det till mig en gång. Dörren knarrade lite. Dom kom in i en stor sal. Överallt var det tavlor på Fridolf. Han såg verkligen hemsk ut. Alla smög genom borgen för att inte väcka fler än nödvändigt.

Borgen var verkligen gigantisk. Dom hittade en trappa som dom hoppades skulle leda till fängelsehålorna. Rufus hade en liten ficklampa som han lyste med. Det var massor av olika rum där nere. -Jag hör att någon snarkar viskade Arvid. Utanför en dörr satt det en vakt och sov. Han hade en nyckel runt halsen. -Jag tror att arméns ledare är där inne sa Rufus. Jag smyger fram och försöker få tag på nyckeln. Var beredda att springa om han vaknar. Rufus smög fram mot vakten och tog tag i nyckeln så tyst han kunde. Sen öppnade han dörren och alla gick in till Arméns ledare. Rufus låste dörren inifrån.

Arméns ledare låg och sov djupt. Rufus väckte honom. -Nu är vi här sa han. Arméns ledare trodde inte att det var sant. Han hälsade på barnen och tackade dom. -Hur ska vi komma ut frågade Alexander. Det är ju galler för fönstren. -Vi måste försöka gå ut genom dörren sa Rufus. Det är enda sättet att ta sig ut.

Vakten snarkade fortfarande utanför dörren. Rufus vred försiktigt upp låset på dörren. Sen smög allihopa ut. När dom kommit ut från borgen sa Rufus att dom måste gömma sig. -Vakterna märker snart att fången är borta. Dom kommer att leta dag och natt för att hitta arméns ledare. Amanda gäspade och ville gömma sig och sova en stund. Gänget gick upp i Bergen för att hitta ett bra gömställe. -Här kommer dom nog inte hitta oss sa Arméns ledare. -Vad bra sa Amanda. Nu sover vi en stund, jag är trött som en sten. Det tyckte barnen lät bra.

Efter några timmar väcktes barnen av att en melodi spelades långt borta. Sen började en hemsk röst prata. -Det är Fridolf sa Rufus. Amanda kröp upp i Oskars knä. Hon var rädd. Fridolf sa att arméns ledare hade rymt från fängelsehålan. Han beordrade sina vakter att söka efter honom. -Leta dag och natt sa han. Vi måste fånga honom igen. Barnen hörde hur vakterna sprang ut ur borgen för att leta. Barnen var rädda att vakterna ändå skulle hitta dom. Rufus var helt säker på att ingen skulle komma. -Hur kan du vara så säker på det frågade Alexander. -Jag bara är det svarade Rufus. Arméns ledare var nyfiken på barnen. Han frågade om hur livet på jorden är. Barnen sa att dom älskade livet dom levde på jorden. -Kan inte du och Rufus hälsa på oss på jorden någon gång undrade Oskar. -Troll kan inte åka till jorden sa Rufus. -Vad synd sa Oskar. Det tyckte Rufus och Arméns ledare också. Sen pratade dom om hur dom skulle avsätta Fridolf. Barnen ville gärna göra det före julafton. Det förstod Rufus. Dom tog sig lite mat och hade det trevligt. Barnen sjöng julsånger för Rufus och arméns ledare. -Jag tycker synd om er som inte firar jul sa Alexander. Rufus skrattade. -Nu tycker jag att vi lägger oss sa han. Barnen var jättetrötta. Rufus kunde inte somna. Han funderade på hur dom skulle avsätta Fridolf. Men också att han skulle sakna barnen när dom åkte hem. Han smög fram till Amanda och log. -Imorgon gäller det tjejen viskade han.

fortsättning imorgon