Intervju med Calle

Vem är du?

Jag är 42 år gammal. jag är intresserad av brottning b.la. och egentligen all typ av träning. Sen jag har två barn, en som är nio år och en som är 11 år. Mycket av min tid går åt mina barn och de håller också på med brottning så att mycket därför är jag engagerad där och sen har jag hållit på med brottning själv fram till 20-års åldern ungefär.


Hur ser en vanlig dag på snickeriet ut?

På morgonen så kommer vi dit och då pratar jag och Henrik ihop oss vad vi ska göra för dagen. Då planerar vi dels för vårat eget jobb men också för de brukare som är där. Vi har som ett schema på väggen där vi sätter upp vad alla ska göra dagen och organisera så att det blir tydligt. Arbetsuppgifterna kan vara att man sågar och kapar saker och ting. Man fräser, antingen så fräser man kanter och så. Det kan vara att måla till exempel staket, staket håller vi på och måla mycket nu och även monterar staket och andra saker. Det planerar vi så att det ska funka utifrån efter vilken förmåga man har, för vi har alla olika förmågor som vi är bra på.
Och det är också det som det går ut på att vissa saker är vi bra på och vissa saker har vi inte riktigt förmåga till, och det gäller att hitta de där förmågor som man har och kunna jobba vidare med de och utveckla de.


Vilka arbetsuppgifter delar ni ut till deltagarna?

Just nu så lägger vi mycket fokus på stakettillverkning. Vi har fått en stor beställning av Hertsö kyrkogård, de ska ha 500 meter staket som vi ska tillverka. För det första så beställer vi material som behövs till staketet. Först sågar vi upp staketet, sen så ska de fräsas i hörnorna/ändarna så att det blir runda. Sen ska de oljas i botten och mitt på alla sidor, sen grundmålas, färdigmålas, monteras och så ska det slutmålas. Alla de delarna är olika moment som blir väldigt mycket nu. Sen har vi även gjort coronaskydd till äldreboende och till universitetet har vi gjort coronaskydd och till kompassen.
Vi använder de material som finns på Beijer, så det är vår leverantör som vi har avtal med. Allt egentligen som finns där kan vi använda oss av. Vi har även gjort bord och då har det varit mycket kapa, montera borden, mäta så att allt blir rätt och så även lite bänkar har vi gjort på sistone.


Vad är bra med snickeriet?

Det är roliga uppgifter, arbetet är väldigt varierande, man får ta mycket ansvar själv och se till så att verksamheten fungerar så att det blir bra och det är ett fritt arbete.


Är det något du tycker kan förbättras i sättet att jobba?

Det är förändringar hela tiden. Målet är att alla ska kunna jobba så självständigt som möjligt. Och då jobbar i för att anpassa arbetsuppgifterna så att man ska klara av de, utifrån de förmågor man har helt enkelt. Så mycket är att skapa förutsättningar. Skapa förutsättningar gör vi genom till exempel är att vi gör jiggar eller mallar och olika typer av hjälpmedel för att kunna klara av uppgifterna. En förmåga kan vara att utifrån de svårigheter och sjukdomar vi har kan man få olika svårigheter som medföljer. Det kan till exempel vara finmotorik och att man har svårt för småpilliga saker. Och om man inte har den förmågan så kanske man inte kan lära sig den heller. Då får man fokusera på andra förmågor som de här lite större rörelser och det skulle kunna vara istället för att rita någonting som ska vara jättesnirkligt och litet så kan det vara att man målar större som staketpinnar exempelvis och då klarar man av det istället för att man misslyckas, så försöker vi tänka.


Hur länge har du jobbat på snickeriet?

Jag har jobbat på snickeriet i fem månader.


Vad jobbade du med innan du började på Jobbcenter södra?

Jag jobbade på ett stödboende som heter Hertsöbo. Och så bara lite kort att man tänker på samma sätt där. Man jobbar med stöttning där de behövs stöttning och skapar förutsättningar för att individen ska lyckas.


Vad är en bra arbetsmiljö för er?

Jag vill att dem som kommer till snickeriet ska känna sig välkomna och jag vill att dem ska känna att de gör nytta. Och de försöker vi också ta med som till exempel de här med de jobb som vi gör, det går ut till kyrkogården där då. De behövde ett staket och vände sig till oss och vi började tillverka ett staket. Och även de andra grejerna går ut på att folk köper de så att dem gör nytta.


Hur ska en handledare vara enligt dig?

Jag tycker att man ska vara accepterande för olikheter för alla människor är speciella och unika och se varje människas värde. Alla har vi saker som vi klarar av och som vi är bra på och de ska vi ta vara på. Och se möjligheter hos dem brukare som kommer till oss och jobba med de friska och utveckla det. Och så det här som jag svarade tidigare med att om man saknar finmotorik det får man jobba mer med sådant som har mer grovmotorik så att säga.


Kan du ge exempel på när en handledare behöver vara flexibel?

Det handlar väl också om förmågor, att kunna se vad en individ klarar av. Det kan vara vad man har för förmågor för vissa saker. Det handlar också om att vara lyhörd för vilken dagsform individen har. Man kanske har sovit dåligt en natt och då orkar man inte samma sak på dagen. Men man kanske ändå vill vara och jobba och träffa sina kollegor och så vidare men man kanske inte klarar lika mycket helt enkelt, och då får man försöka anpassa arbetsuppgifterna utifrån det. Men också som jag var inne tidigare på att flexibel handlar också om att se möjligheter och det handlar också om det här med giggar, att skapa möjligheter, att forma de mallar så att det blir tydligt på vad man ska göra och så vidare.