Jag har mycket kontakt i kyrkans musikliv, körsång först och sedan soloframträdande. I går sjöng jag i Sörbyakyrkan och hela Antnäs befolkning hörde på, kändes det som. Det blev andliga sånger blandat med ”vanliga” låtar.
Det är en underbar akustik i ett kyrkorum. Jag var
mycket nervös och skakig innan, men som i ett trollslag försvann det när jag
stod inför publiken.
Det blev inte stelt som man kunde tro. Det klappades i
takt och efteråt applåderade publiken. Egentligen brukar de inte göra det i kyrkan,
enligt en gammal oskriven regel. Tydligen var min sång ett undantag.
Det som var kul efteråt var alla som kom fram och sa
att de tyckte om min sångröst. Då var humöret på topp…
/Birgit
0 kommentarer | Skriv en kommentar | Kommentarer RSS